Resultat från sjöprovtagningen
Sjöarna provtas normalt 4 ggr/år men vid ett mindre antal stationer endast 2 ggr/år. Prov tas vid yta och botten. Vid de flesta stationer mäts standardparametrar såsom näringsämnen, organiskt material, klorofyll och syrgas.
Näringsämnen (Figur 1-2)
Sjöarna är vanligtvis fosforbegränsande, dvs. mängden fosfor styr grundproduktionen i systemet och är därför det ämnet som bör begränsas om övergödningsproblematik finns. Ljusnans avrinningsområde är stort och de magra markerna i norr visar på betydligt lägre halter av fosfor än de mera bördiga markerna i söder. Figur 1 visar att det är några stationer som visar på tydligt förhöjda halter av näringsämnen; Västersjön i Bollnäs kommun (stn. 19620), Bodasjön (stn. 163), Östersjön (stn. 24010) och Florsjön (stn. 24020). Dessa sjöar har för regionen förhållandevis stor andel jordbruksmark gentemot övriga sjöar i Ljusnans avrinningsområde.
I Ljusnans huvudflöde är normalt näringsämneshalterna mycket lägre och stabila. Enda stationen som avviker från de lägre nivåerna där är station 251 i Varpen, Häggestavågen. Denna station är dock är betydligt grundare och mera avskärmad från Ljusnans näringsfattiga huvudflöde än övriga stationer och ligger förhållandevis när land och påverkanskällor. Därför återspeglar istället övriga stationer i Varpen en mera representativ nivå för sjöns näringsstatus än den förhållandevis begränsade påverkansgraden som finns vid station 251.
Figur 1-2. Visar medelvärdet från ytvattnet från samtliga utförda provtagningar under året.
*Provtas 2 ggr/år, under vårvintern och i augusti.
Klorofyll och siktdjup (Figur 3-4)
Klorofyllhalten och siktdjupet mäts enligt kontrollprogrammet (och gällande bedömningsgrunder) i augusti för klorofyll medan siktdjupet mäts vid dom 3 isfria tillfällena. Klorofyllhalterna är en respons på hur mycket tillgängliga näringsämnen som finns och har funnits i vattnet. Desto mera näringsämnen, desto större tillväxt av växtplankton, vilket i sin tur bidrar till försämrade siktdjup Därför är siktdjupet oftast betydligt sämre i de sjöar som också påvisar förhöjda halter av näringsämnen. Siktdjup kan dock också påverkas av andra saker, såsom inflytandet av humöst vatten från urlakande skogsmark eller grumlingseffekter av erosion m.m.
Resultatet från provtagningen visar att halten klorofyll direkt kan kopplas ihop med dom sjöar där halten fosfor vanligtvis är förhöjd (*provtas endast i mars och augusti, övriga även i maj och oktober).
Västersjön i Bollnäs kommun har likt tidigare år tydligast högst klorofyllhalt. Denna station ligger dock förhållandevis nära utsläppet från avloppsreningsanläggningen vilket kan driva upp de uppmätta halterna på ett negativt sätt.
Figur 3-4. Klorofyllhalter i yvattnet i augusti och medelsiktdjupet.
Syrgashalt
Syrgashalten mäts i bottenvattnet vid de tillfällen övrig vattenkemi undersöks. Främst är det intressant att undersöka syrgashalten under vårvintern och sensommaren då halterna kan bli kritiskt låga vilket påverkar bottenfauna och fiskar negativt. Efter vårvintern och efter sensommaren syresätts vattenmassornna genom omrörning då sjöarna helcirkulerar och ger därefter bättre syreförhållanden.
Låga syrgashalter i bottenvattnet kan förekomma naturligt sjöars djuphålor utan att det finns betydande antropogen påverkan. Dessa förhållanden uppstår av att sjöarna under lång tid är skiktade såsom under vintern då inget nytt syre kan tillföras då det ligger is på ytan. Den här typen av sjöar uppvisar normalt bara låga halter av syre under sen vårvinter medan sjöar med näringsämnesproblematik och stor tillförsel av organsikt material även hinner få syrgasbrist på bottnarna på sensommaren p.g.a. att det krävs mycket syre för att bryta ner detta material.
Resultatet från den samordande recipientkontrollen visar att de sjöar som vanligtvis har höga nivåer av näringsämnen även har större problem med syrefattiga bottnar på sensommaren, såsom t.ex. Florsjön och Bodasjön. Vid stationerna i de stora sjöarna i Ljusnans huvudflöde är syrgashalterna vanligtvis betydligt bättre vilket beror på att både tillförseln av organiskt material och den biologiska produktionen är mycket lägre (Figur 5).
Figur 5. Syrgashalt i bottenvattnet i mars och augusti