Resultat från vattendragsprovtagningen
Vattendragen provtas vid några huvudsatationer i Ljusnans avrinningsområde en gång/mån och vid övriga stationer vanligtvis sex gånger/år.
Resultatet av vattenkemiundersökningarna visar att det i Ljusnans avrinningsområde är stora skillnader i biflödena i norr gentemot söder. I dom södra delarna är påverkansgraden relativt större med mera folk men där markerna också mycket bördigare och med större andel jordbruksmark, speciellt gäller detta vid de vattendragen som påvisar dom högsta halterna av näringsämnen. I Florån och Söderhamnsån i Söderhamnskommun syns dom högsta halterna av näringsämnen (Figur 1.)
Vid vattendragsstationerna Ljusnans huvudflöde är skillnaderna betydligt mindre då mängden vatten från näringsfattiga marker i norr och de stora antalet större sjöar som vattnet passerar från norr till söder fungerar på ett utjämnande sätt. Dock syns det fortfarande en viss förhöjning vid de nedre stationerna. Fosforhalten i utloppet av Ljusnan ut mot kustrecipienten visar vid stationen i Ljusne strömmar likt de senaste åren fortfarande på den lägsta nivån någonsin med en årsmedelhalt på 7 µg/l (Figur 2).
Även om halterna i Ljusnan indikerar ett näringsfattigt vattendrag så blir totaltransporten stor då vattenföringen är betydande (Figur 3).
Figur 1. Medelhalter totalfosfor
Figur 2. Årsmedelvärden totalfosfor och totalkväve vid mynningsstationen Ljusne strömmar.
Figur 3. Beräknad transport och årsmedelvattenföring vid Ljusne strömmar.